Safari

I fredags satte vi oss i en beige safarijeep med justerbart tak för att se två av Tanzanias finaste nationalparker, Ngorgorokratern och Tarangire. Med olika förväntningar på vad vi hoppades få se och uppleva brummade vi iväg på en resa som tog ungefär tre timmar, i ösande regn.

Regnet fortsatte och vi åkte in i ett lerigt Tarangire. Taket behöll vi på för att slippa väta så vi fick titta ut genom immiga fönster. Rent djurmässigt började det bra. Vi såg bla. antiloper, vårtsvin, apor och giraffer nästan direkt. Efter ett tag började det sina. Vi åkte runt på småvägarna utan att se något speciellt i ungefär en timma. Till slut såg vi, i ett stort buskageområde, en stor flock elefanthannar som gick i ett fint långt led. Vi stannade bilen och studerade dem en lång stund. Det kändes faktiskt lite som att tiden stod still och det pirrade lite i magen. Runt omkring var det helt knäpptyst. Det enda vi hörde var ljudet av deras fötter i leran och när de stannade upp, drog av en gren med snabeln och det långsamma tuggandet. Ibland stannade de upp och tittade på oss och viftade på de stora öronen. Då blev vi lite fundersamma och frågade guiden om de kunde attackera oss. Han skrattade bara och sa "No, elephants know if you respect them". Då kändes det bättre igen, så vi fortsatte att umgås med elefanterna i tystnad och full respekt gentemot varandra en stund till.

Efter skön sömn på ett mysigt B&B i en bergsby mellan de två parkerna åkte vi vidare till nästa stopp, Ngorogorokratern.
Vädret var prima men det hela fick ändå en tråkig start då det var något fel på jeepens bensinpump. I backen upp till kanten på kratern stannade den bara. Det löste sig ändå genom att vi fick åka med en annan jeep med en man från USA. Så efter en seg morgon med en viss känsla av hopplöshet löste det sig ändå fint.

Väl uppe på kraterns kant fick vi se den vackraste utsikt man kan tänka sig. Svårt att beskriva men ja, det var fint helt enkelt! När vi åkt längs slingriga vägar i ungefär en halvtidjur var vi äntligen nere i kratern. Där såg vi massvis med djur babianer, zebror, vattenbuffalos, gnuer, lejon, en noshörning och många många fler. När det var dags för lunch satte vi oss vid en sjö precis i mitten av kratern och tuggade på våra mackor samtidigt som vi betraktade massor av flodhästar som badade tillsammans. Ngorogorokratern var helt klart en av livets hittills häftigaste upplevelser för oss båda.

Nu är vi tillbaka i Arusha igen för att stanna här några dagar till och fira jul. Så detta blir vår julhälsning till er. God jul och gott nytt år från oss! Kram

Arusha

Igår tog vi vårt pick och pack och begav oss till en av Tanzanias turiststäder, Arusha. Resan dit var en mycket speciell upplevelse. Vi orkar ej dra hela historien (pga inte så kul att läsa) men vi kan säga att den tog ca 9 timmar längre än planerat...! Trötta och hungriga anlände vi till Arushas busshållplats 23.30 igår natt. Väl framme på hotellet kändes all möda värt det för där fanns en skön säng, varmvatten i duschen och en god frukost som väntade efter en god natts sömn.

Efter den fina frukosten promenerade vi in till stadskärnan för att turista lite. "Fönster"- shopping (inga fönster mer galler), museum, och café, vad mer kan en människa som befunnit sig i buschen i tre månader önska sig?

När vi kände oss nöjda med det ringde vi en taxi för att få åka hem. Medan vi stod och väntade kom två personer vid två olika tillfällen fram och mumlade något om platsen vi väntade på. Vi förstod inte riktigt vad de menade så vi stod kvar. Till slut kom en tredje person fram och förklarade att vi nog borde vänta på ett annat ställe. Han sa att precis där vi stod är det vanligt att "street boys" (som han uttryckte det) rånar wuzungus (vitingar) med buschkniv... För några minuter sedan hade vi stått där och gladeligen fotograferat den fina utsikten och känt oss väldigt nöjda med livet. Helt plötsligt infann sig en känsla av otrygghet och en tråkig känsla i kroppen. Vi har varit så skyddade i Nkinga med människor som bara vill väl att vi utvecklat en idé om att det är så överallt i Tanzania. Såklart vill vi tro gott om folk men det kändes inte så härligt att stå kvar efter dessa tillsägelser så vi flyttade oss såklart.

Jaja, nu är vi tillbaka på hotellet i säkert förvar igen. Vi ligger i en varsin soffa på en balkong, dricks ananas- fanta och kollar ut över Mount Meru. Nöjdheten över livet har återigen letat sig tillbaka till våra uppskrämda själar.

Lov, kiss och datorkurs

Hej bloggen!


Det var ett tag sen vi hörde av oss men nu är vi här igen!

Vi har sagt det några gången men NU har verkligen regnsäsongen börjat på allvar!
Enligt säkra källor och vilket vi även har märkt så har vi fått lära oss att regnet följer ett sorts mönster. En vecka regnar det bara på nätterna för att nästa vecka bara regna på förmiddagarna och så går det runt. I regnet ingår även rejäla åskväder vilket på nätterna bildar enorma konstverk på himlen.
Vi har också börjat frysa, vissa dagar är det bara 23 grader och nätterna kan vara några grader lägre. Detta innebär till och med att vi vissa nätter får ha tjocktäcke på oss (känns verkligen som jul)!

Skolan har nu slutat för året och barnen har åkt hem för att fira jul och nyår. Eftersom skolan är ett internat är skolåret uppdelat i tre delar med en månads lov mellan varje.
Innan skolan slutade hade eleverna den årliga examinationen i en vecka med prov i alla ämnen. Resultaten på dessa prov bestämmer sedan slutbetygen de får. Veckan efter provvecka rättade lärarna proven och eleverna lekte och umgicks i väntan på att få sina betyg och slutligen få åka hem. Då passade vi på att umgås med dem vilket vi aldrig hinner ordentligt annars eftersom det är massa med skolan. Så vi va helnöjda!

Eftersom det var så lång tid sen vi hörde av oss har såklart mycket saker hunnit hända så vi orkar inte rabbla upp allt. Vi ger er därför bara några glimtar av vad vi gjort sedan dess här nedan:

Amadeus tillsammans med några barn i väntan på resultaten

Jackie leker med några barn i väntan på provresultaten

Amadeus tillsammans med vår fina handledare Mr. Mayengo efter att ha predikat i en liten kyrka utanför Nkinga
Amadeus fick även be för ett nyfött barn som passade på att kissa lite i hans famn...

Lärare som sammansätter elevernas resultat och får hjälp av en elev.

Just det P.S.  just nu håller vi i en datorkurs för intresserade här i byn. Det är utmanande men väldigt roligt. Det känns betydelsefullt!

Det var allt för denna gången, tack för oss!